otrohetsbloggen

Åh jag är så glad just nu (försöker tänka bort det fakum att han inte gillar mig eller hör av sig)
Just nu är tjejen han har det på gång med inne på min bilddagbok, alltså just i detta nu. Och jag har sett att hon har hunnit se några av bilderna på honom (inte för att jag har många, och de flesta är vimmelbilder från olika fester) men ändå. Lätt att hon sitter med hjärtat i halsgropen nu och undrar vem jag är. Om han nu inte har pratat om mig, men det är väl inte så troligt eftersom det inte finns någon reason för honom att prata om mig. Men oavsett så kommer ju hon undra vem jag är. Bästa är att flera av bilderna på mig är riktigt snygga, och eftersom hon är rätt ful och säkert har massa komplex kommer hon ju absolut att bli avundsjuk, men hon kommer säkert inte våga fråga honom om vem jag är - ja menar det vore ju pinsamt för henne (tro mig, jag är tjej, jag vet hur tjejer tänker)

Åh jag är så underbart skadeglatt lycklig just nu! 10 poäng till mig

När du inte ser
När du inte hör

Vad är det för jävla fel på mig, jag mår ju bara dåligt av det här. Hela tiden tänker jag att jag borde låta honom vara ifred, inte ständigt påminna honom om mig. Jag borde bara sluta höra av mig, sluta kontakta honom, Det är ju jag som springer efter honom, det är verkligen det. Jag tror inte ens han bryr sig om mig, ja tror fan han skulle bli glad om jag blockade honom. Så varför kan jag inte bara låta honom vara ifred?
För att jag är kär

Ja gråter nästan nu för att den här msnkonversationen är så jävla dålig, för att den är så jävla ensidig. Snälla gör så att jag bara kan sluta bry mig. Eler ge mig ett bra tips på hur man får någon att intressera sig för en? Jag hatar det här
Kanske han är med hon den där andra tjejen, fast hon är äcklig, Jag har börjat fantisera om hur vi är på samma fest och hur han dissar henne och hånglar upp mig framför ögonen på henne, trots att det antagligen aldrig kommer att hända. Men jag vill att det ska göra det, jag är så trött på att ingenting händer. Jag är så trött på allt att jag bara vill spy.

Jag är sugen på att göra någonting med håret, kanske färga det svart, eller bleka det. Det är så tråkigt med brunt hår. En av mina kompisar färgade håret lila/rött nyligen, det va skitsnyggt verkligen. Jag behöver en förändring i alla fall den saken är klar. Vilken av de här färgerna och frisyrerna är snyggast?

Jag är verkligen trött nu men behöver skriva av mig lite.
Jag blir så frustrerad, varför är han så seg? Visst jag vet att han är blyg och inte tar för sig så mycket, men det var han som addade mig på MSN. Nu låter jag väl som värsta småungen, det är jag inte, men jag känner mig som när jag var 14 och väntade på att killen man gillade skulle höra av sig och vände och vridde på alls som sades. Saken är väl bara den att han inte har sagt något, nej faktum är att han inte visat något som helst intresse alls för mig. (förutom msn addandet)
*Han har inte sagt att jag är snygg
*Han har inte frågat om vi ska ses igen
*Han tar inga initiativ till konversationer
*Han har inte bett om mitt nr

Som sagt han har inte gjort något alls. Varför tror jag då att han kanske är intresserad? Jo, sättet han tittar på mig, det säger mig något. Jag är väl en idiot som hoppas på något bara för att någon tittar på en på ett särskilt sätt. Jag vet även att han har en annan tjej på gång, eller jag är inte säker på det, men jag tror det. Det är en tjej han pratar mycket om, och jag har sett henne på bild, men jag kan ärligt säga att jag ser bättre ut än henne. Så varför inte ta mig då? Usch vad ytlig jag lät nu, han kanske är kär i henne? faktiskt, dom kan ha mer gemensamt ihop än vi har, han kanske vet att jag har pojkvän. Med andra ord, så borde jag verkligen låta honom vara i fred. Tänk om jag får honom att bli kär i mig, och sen? va ska hända sen, en kyss? och sen ett; jag har pojkvän, det kan aldrig bli något, så kommer han bli heartbroken och jag kommer bli heartbroken och än mer kysst en tidigare,  det är inte rättvist, jag får inte göra så här. Jag vet ju det, men ändå kan jag inte låta bli. För det här är så mycket mer spännande, jag vill bli tagen med storm (då menar jag inte sexuellt utan känslomässigt) jag vill ha passion och virrvlande känslor, jag vill ha åtrående blickar blandat med ömhet. Jag vill ha våld och kärlek på samma gång. Jag vill att någon ser på mig och säger du är det vackraste jag sett i hela mitt liv och bara griper tag i mig och hånglar upp mig mot en vägg och sedan tar mig hem till ett ställe där jag kan få vara mig själv.

Jag vill inte komma hem till min pojkvän för att tio minuter senare ligga i hans säng naken utan att vara upptänd på lusten och kärleken, utan passionen och det våldsamma åtråendet utan bara göra allt på rutin. Höra samma ord, känna samma sak, bli sedd på samma sätt som alltid. Jag vill ha något nytt. Jag vill bli tagen med storm, nerslängd på gatan, jag är så frustrerad att jag skulle kunna expoldera. Finns det någon där ute som känner samma sak som jag?

Jag är ju som sagt egentligen emot otrohet så varför varför varför är jag det då? Jag är ju jämt otrogen i mina tankar och jag tycker faktiskt att det räknas med. Som nu när jag inte tänker på annat än Mr U, hela tiden, han finns i mitt medvetande jämt. Jag drömmer om hur det skulle kännas att kyssa hans läppar, dra fingrarna genom hans hår, hur hans händer skulle kännas mot min kropp. Varje gång jag ser honom framför mig blir jag helt knäsvag. Jag kan helt enkelt inte släppa tanken på honom, Många skulle väl kalla det här förälskelse, men jag, jag vet att det inte är det. Jag vet ju att det är någonting annat. Besathet

För några dagar sedan när vi inte hade hörts på ett tag bestämde jag mig för att jag aldrig mer skulle ta kontakt med honom (eftersom det känns som det mest är jag som startar konversationer) och att jag helt enkelt inte skulle bry mig om honom någonsin. Men åh vad glad jag blev när jag loggade in på msn och han sa hej. Det där lilla hejet gjorde att jag fick fjärilar i magen och nästan började kallsvettas. jag lever just nu för honom, varje andetag är för honom, jag klär mig för honom, även de dagarna jag vet att jag inte kommer träffa honom.

Jag klär upp mig för min pojkvän med, men inte på samma sätt. Med honom blir det mer på rutin. raka, fixa håret, snygga underkläder, snygga kläder, läppglans, mascara, leendet påklistrat, allt det är ju på rutin, en gång gjorde jag ju verkligen det med omtanke. Tänkte efter innan jag satte på mig kläder, innan jag borstade håret och funderade på om jag skulle platta eller locka det, innan jag bestämde mig för vilken look jag skulle ha, sexig, söt, vacker, trashig eller oskuldsfull. Idag är det inte så. Det är verkligen sorgligt, tänk om min kille visste hur jag kände. Då skulle han inte vilja vara med mig, så klart, och då skulle allt vara så mycket lättare. Då skulle vi kunna göra slut. Men samtidigt så vill jag ju inte det heller. Jag vill ju att han ska vara en del av mitt liv. För han är tryggheten, han är tryggheten personifierad. jag klarar mig inte utan honom, för med honom vet jag att jag alltid kan komma tillbaka till. För när vi ses är allt underbart, det är bara tiden innan och efter honom som är jobbig. jag saknar inte honom, jag tänker inte på honom, jag känner inte att han uppfyller något behov i mitt liv.

Back to Mr U, jag lovar att ni ska få veta alla detaljer efter nästa gång jag har träffat honom, Vet inte riktigt när det blir, men jag hoppas det blir snart. Kanske stöter på honom på krogen nu i helgen, vem vet? Det vore trevligt. Det jobbiga är bara att han inte vet att jag har pojkvän (tror jag i alla fall) och jag vet inte hur jag ska kunna berätta det för honom utan att han tappar intresset. Han kanske är en sån kille som aldrig skulle göra något med någon annans tjej, och det vore ju lite dålig stil att berätta det EFTER en kyss. Men å andra sidan är allt det här dåligt. Men bered er på en kyss (det gör jag i alla fall) men ALDRIG med sex, det säger jag bara. Man mår skit då...

I still dream ambou lips I never should have kissed
(I haven't kissed them yet, but if I had a chans I would take it)

Jag var faktiskt otrogen en gång. Ja, hela vägen ut. Det var ganska länge sedan nu. Jag föll pladask för en kille jag träffade och han fyllde upp hela min värld (som vanligt) Min kille fattade ingenting och vårt fårhållande pågick precis som vanligt medan jag låg med en annan kille. Det hände bara en gång och sen blec jag rätt äcklad av honom, eller nej inte honom, hela situationen. Det är det värsta jag gjort i hela mitt liv, jag fattar inte hur jag kunde, jag tänker på det än och jag hatar det. Jag blir så sjukt äcklad av det och av mig själv ibland att jag inte står ut. Jag skulle göra vad som helst för att ta tillbaka det. Men det går inte. Det är något jag kommer att få leva med hela mitt liv, och det känns hemskt. Ett tag ville jag bara göra slut med min kille för jag trodde att jag skulle komma över otroheten då men jag vet att det bara är bullshit det har ju inte med min pojkvän att göra, att jag lider av samvetskval, det betyder ju att jag har ett samvete, att jag är en människa. Ett tag kände jag inga skuldkänslor alls och då trodde jag nästan inte att jag hade ett samvete, men nu vet jag. Jag har det och det är det värsta som finns. Men jag skulle aldrig kunna berätta för min kille att jag var otrogen, jag är rutten jag vet, men jag kan helt enkelt inte göra det

Det som skrämmer mig mest är dock att jag vet att jag skulle göra det igen, för jag lever i nuet, jag kan inte tänka på konsekvenser, jag skiter fullständigt i konsekvenserna och gör precis vad jag vill göra. Jag är helt enkelt en sjuk jävel som inte borde få ha förhållanden alls egentligen, för jag kan inte hantera mig själv ju. Jag vill inte göra det igen samtidigt som jag vet att jag skulle göra det om jag kom i den situationen. Och jag hatar mig själv för det. jag kan fan sitta här och säga att jag aldrig kommer göra det igen men jag vet att ja är kapabel till det....

Nej jag är inte bigamist eller polygam. Inte egentligen. Jag råkar bara vara uttråkad i mitt egna förhållande. Visst jag har alltid varit en tjej som har haft lätt för att bli kär i killar, eller nej, kär är nog fel ord, besatt skulle ja snarare säga. Om jag gillar en kille har jag honom på hjärnan 24/7, det kan va någon jag känner, en kille jag ser på stan, någon på skolan, eller vem som helst faktiskt. En gång när jag såg en skitsnygg kille när jag gick på högstaidet åkte jag faktiskt till hans skola (lyckades lista ut var han gick eftersom jag "förföljde" honom på stan (det vill säga jag gick hyfsatt tätt efter honom och en av hans kompisar för att snappa upp info om honom) och lycades snappa upp vilken skola han gick på för att några dagar hänga vid hans skola ihopp om att få se en glimt av honom. Då visste jag inte ens vad han hette.

Idag handlar jag inte på samma sätt men jag kan fortfarande bli besatt av en kille på samma sätt. Bara det här året är jag inne på mitt tredje rejäla offer, eller nej fjärde faktiskt. För ja, jag håller på att bli kär i en kille nu. Han är grymt snygg och charmig och jag gör inget annat än att tänka på honom. Han var det sista jag tänkte på igår innan jag somnade, jag drömde om honom, och han var det första jag tänkte på när jag vakande.

Till problemet då. Jag har ju faktiskt redan en pojkvän, som jag faktiskt älskar. Som jag inte kan leva utan men jag är INTE kär i honom länre, jag skulle göra vad som helst för att vara singel, det enda jag längtar efter är att få gå ut och flirta men nej jag kan helt enkelt inte göra slut. Ändå fantiserar jag om hur det skulle vara om den här andra kille gick och höll mig i handen, kollade på film med mig m.m. Eftersom risken inte är så stor att jag kommer fortsätta ha kontakt med den här andra kille, låt oss kalla honom U, Mr U så kommer besattheten släppa, jag är fullt medveten om det. Min besatthet är som en blomma, den måste bli vattnad för att den ska överleva. MEN det kommer komma ett nytt offer jag bara vet det, för sådan är jag. För ett tag sen såg jag, ja hag vara såg en kille, pratade inte ens med honom, när jag var på en resa men vi utbytte vissa blickar, och jag tänkte på honom säkert en hel vecka. Och då menar jag inte bara tänkte lite grann utan jag verkligen tänkte på honom precis hela tiden. Det är verkligen inte lätt att känna så här, jag vet inte vad jag ska göra för att komma över dessa känslor, jag vet att jag måste göra något men just nu kan jag inte tänka på något annat än mr U, det är läskigt jag vet. Snälla hjälp mig